Ja ja, jag vet
Här har jag suttit i några timmar nu och haft medlidande med mig själv. Lite a´la "ingen tycker om mig"... Är alldeles för bra på att analysera allt och inget när jag kommer in i de tankebanorna. Reflekterar alldeles för mycket och har svårt att bara acceptera vissa saker... Kärlek är visst inte menat för mig, shit! Men men, jag vet ju så då är det bara att jobba på det *s* Jag har bara lite svårt att motivera mig att leta reda på kudden nu, inget kul att lägga sig själv. Thats it!
Synd jag inte pratade med mormor om det innan hon gick bort... morfar som var hennes själsfrände gick bort tidigt och hon levde själv i över 40 år. Kunde hon så kan ju jag:) ska bara lära mig hur *s*
Så när jag sitter här och känner mig allmänt värdelös... så fick jag ett sms från en go vän...
"Var är du :) saknar dig jättemycke"
Då blev jag lite glad, det är i alla fall en som saknar mig :D
Imorrn är en ny dag med nya upplevelser och erfarenheter,
då ska allt kännas bättre för det har jag bestämt :)
tack för din kommentar..
Måste påpeka att jag alltid tycker synd om mig själv för allt i livet, sån är jag o jobbar påt. även om jag har kärlek och familj, vänner osv. ingen är perfekt.. :)
Alla tycker mer eller mindre synd om sig själva, det är bara de starka som har modet att erkänna det!
Du är stark och allt kommer bli precis som du önskar. Det är "bara" att vänta ut tiden :)
