Nicca ♥

Idag är det rörigt i skallen, massor av tankar som flyger runt...




Kanske för att jag är själv, vad vet jag :o
men en fundering jag har idag och har haft ett tag är inställningen a´la
"Det som händer ute - stannar ute!"

Om man har ett bra förhållande, tänker man så då i alla fall?
Hur kan man göra så mot den man älskar?
Älskar man verkligen den man har ett förhållande med om man strular till det när man är ute på var sitt håll?

Om jag hade en kärlek så skulle det vara han och ingen annan.
Alltså är det väldigt svårt att förstå. Jag skulle aldrig kunna göra så!

Vad tror du?
Kan man ha ett riktigt förhållade och älska den personen om man disskuterar så?
Eller är det bara bekvämt att ha det förhållandet?