Huvu´t vill - men inte kroppen
Ibland kommer verkligheten ikapp på ett mindre roligt sätt och det är bara att inse sanningen.
Sanningen kom ikapp mig igår när dottern ringde på väg hem från jobb. Var en skitgrej och jag bara kände att tårarna började rinna. Det är sådana gånger det är dags att inse att kroppen inte orkar längre, spelar ingen roll vad skallen tycker.
Så nu på morron sjukskrev jag mig. Sitter här och försöker peppa mig själv att byta till stallkläder och åka ut till kusen. Jag vet ju att är jag närma väggen så vill det till att skaffa energi. Har ju varit i den här situationen förr och vet innerst inne hur jag ska hantera det och få tillbaks orken igen. Vill inte hamna i väggen igen!
Stallet ger mig energi och hjälper till att läka... om jag orkar ta mig ut. Kroppen skriker TRÖTT!
Sanningen kom ikapp mig igår när dottern ringde på väg hem från jobb. Var en skitgrej och jag bara kände att tårarna började rinna. Det är sådana gånger det är dags att inse att kroppen inte orkar längre, spelar ingen roll vad skallen tycker.
Så nu på morron sjukskrev jag mig. Sitter här och försöker peppa mig själv att byta till stallkläder och åka ut till kusen. Jag vet ju att är jag närma väggen så vill det till att skaffa energi. Har ju varit i den här situationen förr och vet innerst inne hur jag ska hantera det och få tillbaks orken igen. Vill inte hamna i väggen igen!
Stallet ger mig energi och hjälper till att läka... om jag orkar ta mig ut. Kroppen skriker TRÖTT!
Kommentarer
Trackback