Skratta eller gråta? De e frågan de :)
Idag vet jag inte om jag ska skratta eller gråta... när jag bytte tillbaks för att sitta hemma i byn så va de så himla viktigt att jag inte tog med mig mina prylar :o
Så idag när jag kom till grannbyn för att sitta där så... hej o hå, då var mina prylar nerlagda i en låda och en kollega hade ärvt mitt skrivbord. Inget konstigt alls i sig eftersom jag inte sitter där många dagar, finns ju ingen orsak att det ska stå oanvänt... just därför jag hade tänkt ta med mig mitt på en gång.
Men hallå... ett mail eller samtal och tala om det hela hade tagit hela 2 minuter!
Måste erkänna att jag kände mig inte särskilt välkommen när jag kom dit. Och lådan med mina prylar... fick följa med mig när jag gick därifrån :D Tror inte jag kommer sitta där nåt mer... :o
Tror inte det är jag som förlorar mest på den här situationen :D
