Film
Igår natt blev jag sittande framför tv´n och tittade på en film. Bytte kanal och kom in i den efter den hade börjat så jag har ingen aning om vad den hette. Bra var den i alla fall :)
En gråtfilm på det sättet att den var väldigt tänkvärd. Den handlade om en man som blev uppsagd på jobbet och samtidigt fick reda på att han hade cancer med bara några månader kvar att leva. Han valde då att tillbringa sommaren med sin son som han tappat kontakten med i samband med skilsmässa. Dom fick bra kontakt igen och sonen började älska sin pappa igen :) Det kunde lika gärna varit en sann berättelse.
Mitt i filmen kom jag på mig själv med att tänka "Jag älskar dig x!"... Det bara kom i huvudet helt utan något... och det stämmer! Jag älskar han jag träffade några gånger för några år sedan. Inget klick vid första ögonkastet, det kom vid det andra *L* Men enkelriktad kärlek... tja det funkar ju inte så bra *s*
Fast nu har jag lärt mig leva med vetskapen och jag kommer aldrig hitta någon sådan kärlek igen i mitt hjärta. Den platsen är liksom upptagen, det är i bästa fall en gång i livet man får känna det.
Nu vet jag varför min mormor inte träffade någon efter min morfar gick bort. Hon var själv i över 40 år innan hon gick bort, pratade om morfar med jämna mellanrum. Hon "glömde" honom aldrig... han måste varit hennes äkta kärlek. Hon gick bort väldigt fridfullt... jag tror morfar väntade på henne.
Om mormor kunde leva själv så många år - då kan jag också :D
