Nicca ♥

Förstår inte att mitt liv hela tiden måste vara så komplicerat... eller det kanske är så för alla? Bara jag som tycker att mitt liv är komplicerat... tja man vet ju aldrig hur det är egentligen *s*

Igår var det fest med raggarklubben och när jag minst anar det så får jag en "bekännelse" ungefär... "Jag skulle kunna lämna allt för din skull." Snacka om att jag blev lite småchockad... samtidigt som jag inte blev det... Det blev i alla fall genast väldigt komplicerat! Samtidigt med det här så är det en annan (singel, tack gode gud) som stöter på mig. Och några andra som också vill fast de inte vågar göra eller säga nåt för där har jag käcka "murar" runt mig och fattar definitivt inte några antydningar. Uj uj, hur ska detta sluta tro...