Tankeläsning
Tänk vad smidigt det vore att vara tankeläsare :D Då skulle vi varken behöva berätta något för någon - eller fråga något. Gud så smidigt... Eller? Tänk vilket osocialt liv vi skulle leva, då skulle vi inte behöva prata med någon öht... vi skulle veta allt om alla ändå. Tja alla tycker ju olika så det finns garanterat människor som tycker det skulle vara bra.
Jag tycker det inte men det är en helt annan sak. Det är upp till var och en att tycka vad den vill. Vill man inte berätta så gör man inte det, det gör inte jag heller. Jag är rätt noga med vad jag berättar för vem... eller svarar på för frågor också för den delen. Hmmm, jag har blivit nogare med det den sista tiden och dragit lite gränser. Varför ska jag berätta om den andra personen inte gör det? Vänskap är väl dubbelriktad?
Svårt? Näe, inte för mig :) Jag är ingen tankeläsare, har bara en väldigt bra magkänsla. Visst kan jag få känsla för att olika saker är på vissa sätt men det är ju inte samma sak att man får berättat för sig hur det är.
Olika nivåer på vänskap så ger det ju även olika nivåer på förtroenden till de olika vännerna... ibland upptäcker man att man inte ses som den vän man trodde att man var...
Asch... jag kanske är du i huvudet... grundfrågan är egentligen:
Om man inte anförtror sig till en vän - är det en vän man har då? Eller är det egentligen bara "någon man känner"? Häxan i mig *s*... har börjat ifrågasätta vilka som är mina vänner - egentligen!
Jag tycker det inte men det är en helt annan sak. Det är upp till var och en att tycka vad den vill. Vill man inte berätta så gör man inte det, det gör inte jag heller. Jag är rätt noga med vad jag berättar för vem... eller svarar på för frågor också för den delen. Hmmm, jag har blivit nogare med det den sista tiden och dragit lite gränser. Varför ska jag berätta om den andra personen inte gör det? Vänskap är väl dubbelriktad?
Svårt? Näe, inte för mig :) Jag är ingen tankeläsare, har bara en väldigt bra magkänsla. Visst kan jag få känsla för att olika saker är på vissa sätt men det är ju inte samma sak att man får berättat för sig hur det är.
Olika nivåer på vänskap så ger det ju även olika nivåer på förtroenden till de olika vännerna... ibland upptäcker man att man inte ses som den vän man trodde att man var...
Asch... jag kanske är du i huvudet... grundfrågan är egentligen:
Om man inte anförtror sig till en vän - är det en vän man har då? Eller är det egentligen bara "någon man känner"? Häxan i mig *s*... har börjat ifrågasätta vilka som är mina vänner - egentligen!
Kommentarer
Trackback